projektlettland

Tas, ka zviedru jaunieši no ģimnāzijas Gēteborgā pavasarī brauc viesos uz Vaiņodes internātskolu, jau kļūst par tradīciju – arī šogad viens no šajā skolā īstenotajiem projektiem saistīts ar Latviju.

Idag har vi varit med på två lektioner en rysk lektion för årskurs 7 och en Lettisk lektion för 6-7 åringar. Både lektionerna påminde mycket om våra egna lektioner i Sverige. Med läxförhör, räcka upp handen om man vill fråga eller svara på något. De läser ryska som vi läser engelska. De läser ryska för att det är fortfarande många ryssar som bor kvar i landet. Efter lektionen så hjälpte vi en lärare att sätta upp massor med teckningar på väggen som eleverna hade målat.

 

När vi var klara med det så åkte vi till den närmaste staden. Där hade Reinis ordnat en intervju till oss hos en stor lettisk nyhetstidning Kurzemes Värds, där även lettlands premiärminister blev intervjuad samtidigt. Journalisten Dina Belta frågade om vårt projektarbete och vilka mål vi hade. Senare åkte vi till ett köpcentrum där vi köpte hopprep, fotbollar, koner och volleybollnät m.m. till skolans elever. Vi köpte fredagsmys till de barn som var kvar på skolan över helgen. Det är ovanligt för barnen på skolan att få sötsaker eftersom de inte har några egna pengar att köpa för och skolan har inte råd med mer än det som dem ger barnen idag som mat, boende och undervisning. Vainode internatgrundskola blir idag sponsrade eller skänkta möbler från företag som skall flytta eller läggas ned.

Vi kom tillbaks senare på kvällen till skolan, då umgicks vi med barnen, lekte lekar och åt godis. Vi visade det vi hade köpt till dem och pratade om att vi hade kämpat ihop pengarna till resan och presenterna, vi berättade även hur vi hade kämpat ihop pengarna så att dem inte skulle tro att det regnade ner pengar i Sverige och skulle vilja flytta dit. Eftersom många av eleverna har fått för sig att vi i Sverige har ett överflöd av pengar. Därför tyckte vi att de var viktigt att förklara för dem att vi har kämpat ihop pengarna själva till detta projekt. Vi pratade även med dem om att aldrig ge upp och att alltid försöka för allas drömmar och mål kan gå i uppfyllelse.

 

Efter mycket lek och dans var det dags att säga godnatt. Barnen uppskattade våra presenter till skolan och våra dagar här. På slutet fick barnen skriva vad dem tyckt om vårt besök på internatskolan. De sa…

 

 

-          Jag gillade spelen och godiset ni gav oss, och er såklart!

-          Jag vill bara säga tack för allt, att vi har fått chansen att få träffas och ha roligt ihop. Jag önskar att era drömmar slår in och att solen alltid skiner i era hjärtan. Var glada över era liv

-          Jag gillade lekarna och spelen vi gjorde tillsammans. Jag önskar er framgång i era studier.

-          Jag har fått ett gott intryck av er. Ni är grymma, snälla och trevliga. Önskar er all framgång i livet.¨

-          Ni är dem bästa tjejerna som någonsin har vart här. Jag gillade er mycket, hoppas ni hade det roligt här. Jag önskar er framgångar i era studier. Lycka till i livet.

-          Ni är fantastiska.

-          Ni var väldigt vackra och snälla.

-          Jag gillade er.

-          Jag önskar att änglarna leder er till en frmagångsrik resa i livet, jag hade väldigt roligt med er.

 

 

Kan man klättra upp till himlen på en solstråle? = internatgrundskolans motto

De kände rädsla, tårar, ensamhet, inget vetande, hat, hot, desperat, inget hopp, det fortsätter och sen blir något annorlunda, ändra något, tror, något att sträva mot, högre, vidare, nära och som ett team. Man känner sig inte ensam utan känner samarbeta och stöd från socialen, genom att träna och rehabilitering.
Genom att man ger varandra ett leende!

Denna text beskriver deras känslor från deras bakgrund till när dem kom till internatet. Först är allt negativt sen ser dem ljuset och allt förändras till det bättre.

 

Dagen efter åkte vi hem, det blev en rolig resa för båda oss. Det blev en upplevelse och ett minne för båda. Vi hoppas att dem har nytta av de vi gav dem och att vi kan vidarebefordra detta till någon annan som kan fortsätta på vårt projekt.  Efter detta projekt har vi insett att vi faktiskt har det väldigt bra i Sverige. Alla kan göra skillnad.

 

 

//

Lisa och Hanna

Vi gick upp klockan nio för att äta frukost, efter frukosten åkte vi till en annan grundskola i Vainode som inte var ett internat. Där vi fick vi prata med elever och lärare. Idag hade vi även en tolk som översatte från svenska till lettiska och tvärtom. Vi fick veta mycket om grundskolan/gymnasiet. Det visade sig att den lettiska skolan har många likheter med vår svenska skola. De störta skillnaderna är att de har betyg från 1 till 10 och vi i Sverige ha från ig till mvg i alla fall nu. De får betyg i årskurs fyra uppåt, vi i Sverige får betyg första gången på papper i åttan. De blev väldigt förvånade då vi berättade om vårt studiebidrag, i Lettland får man bara studiebidrag om man väljer ett yrkesgymnasium.

Likheterna är att vi går i skolan ungefär lika många timmar och läser ungefär samma ämnen. Grundskolan i Lettland är som svenska grundskolan. Från 0-9 och sen gymnasium som dem har årskurs 10-12 och vi har 1-3. De äter även i en matsal som de flesta svenska skolorna också gör.

Efter vår rundtur på skolan åkte vi till socialkontoret där vi träffade tre socialarbetare som berättade om sina jobb och vad dem gör i Vainode. På socialkontoret försöker man lösa de sociala problemen som finns t.ex. finansiella, bidragshjälp till familjer, praktisk hjälp m.m. Man tittar också på vad familjerna gör med pengarna de får. Men främst kämpar man för barnens rättigheter. Om en familj inte har råd att ha ett eller flera barn hemma så hjälper socialen till att placera ut barnen, antingen till bättre familjer eller till internatet. Detta sker på barnens villkor. Det är upp till dem om de vill bli omplacerade eller adopterade.

Efter det så visade rektorn Reinis oss runt i Vainode, han visade en gammal flygplats som Sovjet en gång ägde när Lettland var ockuperat av Sovjet. 1991 bodde det ungefär 6000 invånare i Vainode men nu bor ungefär 2000 kvar. Detta beror på att landet blev självständigt 1991 och då flyttade många ryssar ifrån landet. De gjorde även att flygplatsen slutade användas av den ryska militären. Vägarna är väldigt dåliga i Vainode det beror på den lettiska ekonomiska krisen som drabbade landet.  Det är inte bara vägarna som är i dåligt skick utan även husen är nergångna ju längre ut på landet man kommer.

 

Vi pratade mycket med rektorn Reinis idag, han berättade om Vainodes Internatskola som renoverades under 2008. Innan renoveringen sov eleverna i sovsalar med ungefär 12 stycken i varje rum, detta gjorde att de nya eleverna hade svårt att komma in i gemenskapen. Det fanns inte heller någon vrå där eleverna kunde vara själva med sina tankar och bekymmer utan eftersom man bodde så många tillsammans innan så det fanns det intet rum där man kunde sitta själv med sina egna tankar.  Under 2008 fick skolan beskedet från lettiska staten att skolan skulle byggas om. Mitt i renoveringen av skolan vägrade plötsligt byggarbetarna att bygga färdigt skolan för att de tydligen inte hade fått några pengar från staten. Men efter en kompromiss mellan rektorn och myndigheterna byggdes två våningar om och man kunde sedan inviga de nya mindre sovsalarna, toaletterna , duscharna och vardagsrummen. När barnen fick tycka till vad dem tyckte om skolan sa dem att det var som att bo på ett sjustjärnigt hotell, ett väldigt bra betyg. Reinis visade några filmer på hur skolan såg ut innan renoveringen och hur det resultatet av renoveringen blev.

Senare på dagen var vi med på skolans ”elevråd”, lektioner, vi hjälpte till att laga mat och spelade fotboll. Det gjorde att vi fick lära känna eleverna bättre, veta mer om internatet och hur eleverna trivs på skolan. De berättade att de trivs jättebra på skolan.

En de av eleverna som går på Vainodes internatgrundskola går här för att deras familjer inte har råd att ha försörja dem eller blivit utsatta psykisk, fysiskt eller sexuellt. 30 elever av 100 stannar kvar över helgen på skolan. De andra barnen åker hem till sina familjer, många åker bara hem till sina familjer när det är stora högtider.

På elevrådet berättade rektorns assistent att varje årskurs har två egna lärare som fungerar som ”surrogatmammor”. Dessa ”surrogatmammor” ser till att barnen tar på sig rätt kläder, äter frukost, borstar tänderna och att de går på lektionerna.  Lärarna ser även till att barnen har fritidsaktiviteter att göra efter skolan så att de inte sitter inne på sina rum efter skolan utan umgås genom att spela fotboll, måla, laga mat och m.m.

 

 

Vi har även fått lära oss några lettiska ord som:

Hej = sveiki, cau

Hej då = ata

Tack = paddies

Varsågod = ludzu

Det var trevligt att träffas = Bija jauki satikties, bija ptieks satikties

Tack för maten = paddies par edienu

Tack för allt = paddies par visu

 

 

Vi har även hittat några ord som är liknande med svenska ord:

Gurka = gurkis

Garderob = garderobe

Skola

Internet

Rektor = direktor

Klass = klase

Temperatur

Jacka

 

Man känner sig väldigt glad och välkomnad när man är här för alla är så trevliga både elever och lärare.

 

//

Lisa och Hanna.

Vi åkte igår 5/4 kl 23.20 från Nils Ericssons terminalen och var framme vid Skavsta flygplats vid 5-tiden på morgonen. Där låg vi och sov på en bänk och mötte sedan upp vår kontakt person Margareta som är den som har gjort det möjligt för oss att genomföra denna resa. Väl framme i Riga kom prästen Hans, en vän till Margareta och hämtade oss. Vi körde tre timmar tills vi var framme vid Vainode internatgrundskola. På väg till skolan berättade Hans om Lettlands historia och om olika kyrkor som blivit nerbrända under andra världskriget. Framme på skolan fick vi träffa skolans rektor Reinis, han berättade under middagen om att skolan idag har färre elever än vanligt, vilket beror på att de kommunala skolorna tjänar pengar på att ha kvar så många elever som möjligt.

Efter middagen träffade vi Baiba som jobbar på kriscentret i skolan och som även pratar engelska, hon är vår kontakt person på skolan de dagarna vi är här. Efter maten hade eleverna disco på skolan, vi försökte kommunicera på bästa sätt och började dansa med alla barnen. Eleverna på skolan verkar ha en väldigt bra och rolig sammanhållning trots ålderskillanden som är mellan 6-18 år.

Efter en lång och rolig dag med lite sömn ska vi äntligen gå och lägga oss. Vi ser framemot morgondagen då vi skall vara med eleverna i skolan och besöka Vainodes socialkontor.

//

Hanna och Lisa

Vi, Hanna och Lisa bestämde oss i höstas att fortsätta på ett projektarbete som två andra tjejer i skolan gjorde förra året. Dem besökte Vainode internatgrundskola i Lettland. Vi har valt att fortsätta på deras projekt. Deras projekt heter Children to Children, där barn i Sverige samlade ihop saker och skickade ner till barnen i lettland, skillnaden mellan deras projektarbete och vårt är att vi har valt att samla in pengar genom att tillsammans städa hemma hos våra släktingar vi har även stått på Bellevuesmarknad och sålt gamla saker. För att sedan köpa saker som barnen behöver både i Sverige och i Lettland.

Vi valde att göra detta projekt för att vi ville göra något för någon annan, men också se hur de levde på skolan/fritid men också se skillnader mellan den svenska och lettiska skolan. Pengarna vi samlade ihop har främst gått till fritidssysslor, så att de har något att göra efter skolan. Då många av barnen går och sätter sig på sina rum när skolan är slut. Det är viktigt att dem har något att göra då de flesta av barnen kommer ifrån svåra familjeförhållanden och behöver tänka på något annat för en stund.

Men vi ville även visa för eleverna att man måste kämpa för att nå upp till sina mål och drömmar, och att man aldrig ska ge upp. Det spelar ingen roll vart i världen du befinner dig, du kan ändå nå dina mål och drömmar. Vi ville även få med våra inriktningar  då Hanna läser journalistik och Lisa läser Europa/världen.